Natten till söndagen slöts vi in i en mjuk dimma som knappt gick att se igenom. Till och med i våran torra och täta båt, som sällan brukar kännas fuktig, så låg det en våtdrypande klibbig känsla över allt. Men vid halv fem-tiden på morgonen var det så otroligt vackert att blicka ut genom akterfönstret att all fukt blev förlåten.
Vi lämnade tillbaka Carolina och Emil till fastlandet på eftermiddagen och stävade själva, genom den fortfarande kompakta dimman, till natthamn på Mörtö-Bunsö.
Det var helt vindstilla i naturhamnen och vid åtta-tiden på kvällen lättade äntligen dimman och solen bröt fram.
Skickat via Blogsy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar